Viktigt med flera perspektiv vid urträning från respirator

Flertalet patienter som intensivvårdas behöver andningshjälp med respirator. Respekt, värdighet och ett personcentrerat förhållningssätt är viktigt när det är dags att träna ur respiratorn. Det konstaterar specialistsjuksköterska Catarina Tingsvik som i sin forskning studerat urträning från flera perspektiv – patientens, närståendes och vårdens. Hon disputerade på Hälsohögskolan, Jönköping University, den 10 juni.

– Huvudsyftet med min forskning har varit att få ett helhetsperspektiv på urträningen ur respirator, hela perioden från det att patienten börjar vänja sig av från respirator tills han eller hon kan andas helt själv igen, vilket är en ganska stor del av vården på IVA. Vi behöver se det från såväl patientens, som närståendes och vårdens perspektiv, säger Catarina Tingsvik.

Hon har arbetat på intensivvårdsavdelningen, Länssjukhuset Ryhov i över 20 år, och har lång erfarenhet av bland annat respiratorvård.

”Ofta livräddande behandling”

– Respiratorbehandlingen är ofta inte botande utan livräddande och en hjälp så att andra behandlingar kan genomföras och patienten ska kunna återhämta sig. Initialt tar respiratorn över andningen, genom en tub i patientens hals, eller genom ett hål på halsen, en så kallad trakeostomi. När patientens tillstånd stabiliseras minskar behovet av andningsstöd och urträning från respirator kan starta, vilket kan ta allt ifrån ett antal timmar till flera dagar eller till och med veckor. Under den här perioden är patienten också allt mer vaken, beskriver Catarina Tingsvik.

Antagen till forskarskola

Arbetet i den kliniska vardagen ledde till att hon 2016 antogs till Forskarskolan Hälsa och Välfärd vid Hälsohögskolan i Jönköping som doktorand för att forska på halvfart om just urträning, ett forskningsarbete som finansierats av Futurum, Region Jönköpings läns akademi för hälsa och vård.

– Utöver detta är Futurum ett gott stöd på många sätt; med nätverk, bibliotek och inte minst genom den forskarutbildningskurs som de ger. Jag gick denna forskarutbildningskurs precis i början av min doktorandtid och den gav en mycket bra grund att stå på. Jag har även fått finansiering av FORSS där också Region Jönköpings län är en del, säger Catarina Tingsvik.

Det finns förstås riktlinjer och så kallade protokoll för urträning, främst med fokus på patientens medicinska status. Men Catarina Tingsvik ville fördjupa sig i processen genom att titta på flera perspektiv, för att ta reda på hur patienten och närstående, men också sjuksköterskor och läkare upplever urträningen och beslutsfattandet kring det.

– Urträningen ur respirator är komplex och kan innebära stora utmaningar för patienten, som bland annat behöver träna upp sina andningsmuskler och hostkraft. Det krävs därför mer kunskap om hela processen och vilka faktorer som påverkar den, konstaterar hon.

Intervjuat i fyra delstudier

Hennes forskning består av fyra delstudier. En är intervjuer med ett 20-tal patienter efter deras vårdtid på tre sjukhus i södra Sverige.

– För patienterna var det svårt att urskilja urträningen från den övriga intensivvården. De hade både bra och mindre bra erfarenheter, men deras positiva erfarenheter var tydligare här än i tidigare studier. Miljön på IVA kan upplevas obehaglig, samtidigt som patienten kan uppleva en känsla av overklighet. I denna teknikintensiva tillvaro, med slangar kopplade till kroppen, är det viktigt för patienterna att behandlas med mänsklighet och värdighet. Det skapar också trygghet och ger hopp och hjälp för att uthärda påfrestningarna. Närheten till närstående var viktig. Patienternas negativa upplevelser är ofta kopplade till sjukdom och behandling, men också till saker som vi kan påverka som vårdpersonal, till exempel kommunikationen. Här behöver vi både kunskap och organisatoriska förutsättningar, säger hon.

Närstående skrev dagbok

I en annan delstudie har närstående fått skriva dagbok under vårdtiden.

– En del skrev långa reflektioner, andra lite kortare. Sedan träffades vi efter patientens vårdtid och gick igenom deras dagböcker och en frågemall. De närstående tyckte att miljön var både obekant och skrämmande, men samtidigt gav en trygghet. Alla framsteg i urträningen stärkte deras hopp. För närstående var det viktigt att få vara nära patienten, då det gav styrka att ta sig igenom den svåra tiden, säger Catarina Tingsvik.

Att urträningen är en avgränsad process med tydligt mål, var yrkesgrupperna eniga om liksom att besluten byggde på patientens tillstånd, medicinskt och kognitivt.

Outtalade förväntningar

– Men det visade sig också att det finns oklarheter och outtalade förväntningar kring ansvarsfördelningen vid urträning. Hur teamet ser ut, teamets kompetens, erfarenhet och attityd, belastningen på avdelningen, med mera, påverkar också besluten. Det fanns också varierande uppfattning om i vilken grad patienten och närstående kan vara delaktiga i besluten. Så här finns det mer att arbeta med, säger Catarina Tingsvik.

Hon konstaterar att ett personcentrerat arbetssätt är viktigt.

– Intensivvård är en mycket teknikintensiv sjukvård, med stora medicinska förutsättningar. Då är det viktigt att inte glömma bort vårdperspektivet och en personcentrerad vård, säger Catarina Tingsvik.

Bredare kunskap om kommunikationen

Hennes delstudier gjordes innan coronapandemin. Men respiratorvård och urträning fick stort fokus i samband med de patienter som behövde respiratorvård för covid-19. Och oavsett orsak till vården bidrar Catarina Tingsviks forskning till bredare kunskap om vikten av kommunikation mellan patient, närstående och profession för att få så bra urträning som möjligt.

Sedan 2016 har hon forskat på halvtid och kombinerat med sitt ordinarie jobb.

– Jag tycker att det varit positivt att ha kvar den kliniska förankringen. De frågeställningar jag forskat om handlar ju om den kliniska vardagen där jag sett vilken utmaning det kan vara att träna ur en patient ur respirator, och mina tankar kring vårdens beslutsprocess och vad det är som påverkar det, säger hon.

Nu väntar fortsatt arbete på operations- och intensivvårdskliniken, där hon från i höst tillträder tjänsten som biträdande verksamhetschef.

Läs avhandlingen här

Texten är skriven av Region Jönköpings län

Kontakt