Varför har vi en nationaldag i Sverige?

Grönland som kontrolleras av Danmark har sedan 1983 en officiell nationaldag som infaller den 21 juni i samband med sommarsolståndet. Den Danska grundlagsdagen som infaller den 5 juni är närmast att likna vid en nationaldag, men det är ingen röd dag.

Att Storbritannien saknar nationaldag förklaras av att det inte finns några naturliga datum som en självständighets- eller revolutionsdag. Däremot har de fyra riksdelarna i Storbritannien egna nationaldagar, England har St George den 23 april, Nordirland St Patricks day den 17 mars, Skottland St Andrews den 30 november och Wales St David den 1 mars. Samtliga är allmänna helgdagar. Det är något av en ironi att Storbritannien saknar nationaldag när länder som kontrollerades av imperiet har fått sin nationaldag just av anledningen att det var den dagen när de frigjorde sig från Storbritannien. Indien har den 15 augusti, Kenya den 12 december och USA den 4 juli.

Danmark har precis som Norge och Sverige valt att använda datumet för införandet av en ny grundlag till nationaldagen. Norge firar nationaldagen den 17 maj och Sverige den 6 juni. Men bakgrunden till den 6 juni grundas på två olika årtal och födelsen av Sverige.

Historien om hur Sverige blev ett självständigt land

Sverige 500 år 2023

Historien om hur Sverige föds som stat är både dramatisk och våldsam. År 1499 valdes den danske kungen Kristian II till unionskung och därmed blev han även kung av Sverige. Vid årsskiftet 1519–1520 beslöt han att gå till anfall mot Sverige för att avsätta den upproriska riksföreståndaren som svenskarna själva hade valt. Med hjälp av danska och tyska trupper gjordes anfall upp genom Sverige. På Åsundens is söder om Ulricehamn (Bogesund) möttes de båda härarna med den svenske riksföreståndaren Sten Sture d.y. som ledare för en svensk bondearmé. Sten Sture blev så illa skadad att han en kort tid senare avled på Mälarens is under färden mot Stockholm. I september samma år hade danskarna intagit Stockholm då den danske kungen Kristian II den 7-9 november iscensatte Stockholms blodbad där han avrättade över 90 personer. Därmed var så gott som alla motståndare till Kalmarunionen eliminerade, alla utom en med maktambitioner att fortsätta med väpnat motstånd, Gustav Vasa.

Någon gång i slutet av november eller i december 1520 anlände Gustav till Dalarna. Exakt vad som hände vet vi inte mer än att han relativt snabbt fick igång ett väpnat motstånd. Gustav var släkt med Sturarna och hade fått sin uppfostran och utbildning så väl hos den danske kungen Hans, Kristian II företrädare) som i Sten Stures hov i Sverige. Att Gustav vann dalaböndernas gehör berodde kanske mer på att verksamheten i gruvor och hyttor skulle förändras till det sämre för bönderna om det blåstes nytt liv i unionen, mer än Kristians grymhet mot unionsmotståndarna. Ekonomiska incitament för att stödja Gustav vägde därmed tyngre än talet om grymhet. Det svenska befrielsekriget hade startat och skulle hålla på till 1523. Gustav hade goda ledaregenskaper och vann snabbt mindre segrar över danskarna. Snart var Västerås intaget. Upproret spred sig till Mälardalen och ut i övriga landet. I augusti 1521 i Vadstena hyllades Gustav som Sveriges riksföreståndare. Han var då 25 år.

Det sista fästet som danskarna lyckades hålla under befrielsekriget var Stockholm, vilket inte kunde intas av svenskarna förrän Gustav fick hjälp av Hansastaden Lübeck. Därifrån sändes hjälpen via sjövägen. Tack vare tyska knektar kunde Stockholm belägras och intas.

Den 6 juni år 1523 valdes den då tjugosjuårige Gustav Eriksson till kung på riksmötet i Strängnäs och fick kunganamnet Gustav Vasa. Detta innebar att Kalmarunionen från 1397 upphörde. I 126 år hade Norden varit i union, oftast styrd av en dansk kung.

Den 24 juni 1523 red Gustav Vasa in genom Söderport i ett krigshärjat Stockholm och till slottet Tre kronor.

Utan Lübecks knektar och ekonomiska medel hade det svenska befrielsekriget aldrig lyckats. krigsskulden var vid tiden enorm och lär ha uppgått till 114 500 mark. Enlig Gustav Vasas noteringar motsvarade det 24 tunnor fyllda av mynt. Erbjudandet han hade givit Hansan var att det skulle få monopol på Sveriges utrikeshandel som vid den tiden även inkluderade Finland.

Det rike Gustav Vasa hade ryckt loss från unionen var ett land där det mesta saknades. Sverige hade ingen egen armé eller flotta. Det fanns ingen statsförvaltning eller ämbetsmän i den bemärkelse som vi har idag. Det saknades diplomater och kungen var inte heller erkänd som regent och inte heller Sverige erkänt som ett eget land. Vad hade då den 27 år unge adelsmannen för erfarenhet själv av att styra ett rike? Det visade sig att missnöjet ute i landet relativt omgående började göra sig hörbart och från söder fanns ständigt det danska hotet.

Sverige hade under stor födslovånda ändå blivit till som nation och Stockholm skulle aldrig mer ockuperas av främmande makt. Men händelseförloppet och det historiska förspelet till det andra skälet för datumet den 6 juni var minst lika dramatiskt som det som föregick 1523.

Historien om olycksåren 1808–1809

Sveriges ska raderas ut från kartan

I februari 1808 anfölls svenska Finland av Ryssland utan förvarning. Sedan Stora Nordiska kriget 1700–1721 hade Sverige inte varit en militärmakt av rang. År 1808 var det mesta inom Försvarsmakten avrustat, illa övat och eftersatt. Gustav III:s son Gustav IV Adolf var enväldig liksom fadern och har övertagit makten. Gustav IV Adolf är en byråkratisk, envis och nyckfull kung. På mindre än ett år erövrades hela Finland av Ryssland och det fanns även planer på att Danmark skulle ta de södra landskapen av Sverige och på så sätt stycka Sverige. Sverige skulle då raderas ut från kartan. Med kniven på strupen försvarade sig svenskarna mot ryska trupper i höjd med Umeå samt på Åland 1809. Tsar Alexander hade bestämt sig för att freden skulle dikteras i Stockholm.

Läget var så pass allvarligt att ett antal officerare och ämbetsmän i mars 1809 avsatte Gustav IV Adolf i en statskupp under ledning av officeren Gustav Adlersparre. Gustav IV Adolf abdikerade och den 10 maj förklarade riksdagen honom avsatt. Under tiden rullade kriget obönhörligt vidare mot Ryssland. Efterträdare till Gustav IV Adolf blev hans farbror Hertig Karl sedermera Karl XIII. Han var till åren kommen och sjuk, vilket efter många märkliga turer slutade med att Sverige valde Jean Baptist Bernadotte till svensk kung. Tiden efter statskuppen mot Gustav IV Adolf ägnades åt att ta fram en ny regeringsform, vilket skrevs på bara två veckor. Det kungliga enväldet var avskaffat. Den innebar en uppdelning av makten mellan kungen, rådet (regeringen) och riksdagen som vid denna tid bestod av de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder. I 1809 års regeringsform fick domstolar och myndigheter en självständig ställning. Riksdagen fick därmed en kraftigt utökad maktbefogenhet över finanserna, lagstiftningens och kontrollmaktens områden. Kungen behöll dock den verkställande makten. I och med denna regeringsform tillkom ämbetet som Justitieombudsman. Den 6 juni 1809 undertecknades den nya regeringsformen av hertig Karl och denna var formellt i kraft fram till 1974.[1] Därmed firar vi den 6 juni även mot bakgrund av denna händelse.

Fotnot: [1] De fyra stånden skrev under den nya regeringsformen den 27 juni.

Historien om Sveriges nationaldag

Den 6 juni 1893 var det vårfestens avslutning på Skansen. Före 1893 var den 6 juni en dag som gick under namnet Gustavsdagen. Den firades till minne av att Gustav valdes till kung i Strängnäs 1523 då vi frigjorde oss från Danmark och Kalmarunionen. Det ansågs passande och framför allt festligt att välja den 6 juni utifrån den anledningen, men också mot bakgrund av att det var dagen för undertecknandet av den då nya regeringsformen. Embryot till Sveriges nationaldag var fött! Året därefter kunde man läsa i Svenska Dagbladet att det återigen var dags att upprepa firandet som var att betrakta som en svensk nationaldag. Det kom dock att dröja många år innan detta blev en officiell dag. Det fanns andra förslag på lämpliga dagar som Gustav Adolfsdagen den 6 november, Karl XII dödsdag den 30 november och även midsommarafton som då alltid inföll den 23 juni. De två första förslagen föll bort på grund av att varken vädret eller årstiden kändes speciellt lockande. Men eftersom Gustavsdagen hade historisk förankring samt att den nya regeringsformen inföll under en behaglig försommarperiod föll sig valet naturligt av den 6 juni.

Efter ett tag bildades en opolitisk kommitté, Styrelsen för Svenska Flaggans dag som fick till uppgift att göra ett program med festligheter för att fira dagen 1916 på Olympiastadion, Skansen samt avsluta med en konsert på Hasselbacken. Succén var given och på en fullsatt stadion framförde den nybildade Sjättejunikören den nykomponerade sången Flamma stolt mot dunkla skyar av Hugo Alvén och med text av Karl Gustaf Ossian-Nilsson. Detta firande blev sedan mönster för många år framåt och 1945 sändes firandet för första gången i radio. Från 1918 initierade Gustav V traditionen att dela ut flaggor till organisationer som gjort något förtjänstfullt. Det är också ifrån detta året som svenskarna själva började med att sätta upp flaggstänger i sina villaträdgårdar och flagga privat.

År 1933 fick organisationen ett nytt namn, Stiftelsen Svenska Flaggans Dag och blev en rikstäckande organisation. År 1936 inleddes ett samarbete med alla landshövdingar så att firandet blev vanligt förekommande i hela landet. År 1968 ombildades stiftelsen och riksdagens talman blev dess ordförande.

År 1983 blev svenska flaggans dag en officiell nationaldag, men inte en röd dag. År 2005 tog riksdagen beslutet att göra 6 juni till en arbetsfri helgdag. Från och med 2005 är Nationaldagen därmed en röd dag istället för annandag pingst.

Varför firar vi inte med samma intensitet som Norge?

Det finns flera anledningar till att vi i Sverige inte firar med samma uttryckssätt som i Norge. Här listar jag tio skäl som format och formar vårt svenska nationaldagsfirande.

• Vi är nästan sist i världen. Sverige är en av de sista länderna i världen att införa en nationaldag. Vi har inga djupa traditioner kring hur vi ska fira.
• Ett av de vanligaste argumenten är att vi till skillnad från våra nordiska grannar inte har drabbats av krig i mannaminne. Senast Sverige var i krig var 1814. Ingen minns idag någon släkting som stupat i tjänst för landet, bortsett från svenska fredsbevarande insatser. Ser vi till Finland finns det knappt en familj som inte förlorat någon släkting i de många krigen som utkämpats under 1900-talet. Det har varit inbördeskrig och befrielsekrig samt försvar av landet under andra världskriget när de blev angripna av Sovjetunionen. Norge ockuperades av Nazityskland. Nästan alla länder under 1900-talet har drabbats av krig. Sverige är lyckligt skonat från det som vi idag ser hända i Ukraina.
• Vad är det vi firar? Den 6 juni har identitetsproblem. I takt med att Sverige på många positiva sätt blivit ett multietniskt samhälle börjar fler och fler ställa sig frågan vad det är som håller oss samman? Detta ska inte tolkas negativt, men precis som en familjemedlem en dag kan bli nyfiken på sina rötter och fråga sig var kommer jag ifrån, vem är jag, har ett land att förhålla sig till alla de historiska parametrar som skapat det land vi har idag. Vilka är vi?
• Sverige har inte i någon större utsträckning skapat några traditioner eller evenemang kring den 6 juni, men det börjar förändras. Det är möjligt att besöka slottet i Stockholm gratis under 6 juni. Vi kan titta på högtidligheterna från Skansen på TV eller live. Runt om i landet kan vi bevista lokala medborgarceremonier. På många håll framträder körer och det ges dansuppvisningar. Folkmusik är här ett starkt inslag. Ibland bjuder flygvapnet på uppvisning.
• Det finns ett spänningsförhållande till nationella symboler. Flaggan har i vissa fall använts av extrem politiska grupper, vilket gör att svenskar ibland har ett ambivalent förhållande till flaggan. Att stoltsera med de svenska färgerna och flaggan under idrottsevenemang som till exempel en fotbollslandskamp är problemfritt, men att vifta med flaggan på nationaldagen gränsar plötsligt för somliga till ett obekvämt område ideologiskt sett.
• Våra svenska mattraditioner är inte lika utvecklade i samband med nationaldagen som under andra helger under året med skinka till jul, ägg till påsk och sill till midsommar och kanske en liten nubbe. Men detta har sakta förändrats under åren från 2005 och framåt. Numera finns det en nationaldagsbakelse bestående av mazarinbotten toppad med jordgubbar och citronmeliss samt med en svensk flagga på toppen, förstås! Bakelsen tillkom efter en tävling som anordnades 1994.
  

• Vi är osäkra på hur vi familjemässigt ska fira nationaldagen. På julen byter vi julklappar med varandra och på påsken köper vi påskgodis för att ge bort i påskägg. När det är dags för kräftskiva hänger vi upp lyktor, sätter på oss lustiga hattar och sjunger glada visor till kräftans lov. Men det blir sakta annorlunda även med den 6 juni. En tradition som visat sig vanligare är att ta med familjen ut på grillpicknic. Den 6 juni har därmed sakta, men säkert blivit en helgdag för familjen i det gröna där vi njuter av grillat, kaffekorg med kanelbullar. Kanske kommer kubbspelet med? I Stockholm har exempelvis Kungsträdgården blivit en oas för denna form av firande den 6 juni.
• Nationaldagen har ingen efterföljande ”annandag” eller klämdag, vilket gör att dagen därefter oftast är en vanlig arbetsdag. Därmed tillåts inte några djupare utsvävningar i tid och rum som att resa bort några dagar. Ser vi till julhelgen så omfattar den flera dagar av ledighet liksom påsk och midsommar.
• Även om långt ifrån alla nyttjar alkohol är en enstaka helgdag följd av en arbetsdag inte alltid den optimala dagen för alkoholförtäring. Visserligen är veckodagen rörlig, vilket skulle kunna påverka själva firandet. År 2025 infaller den 6 juni på en fredag, vilket skulle kunna göra nationaldagen till en större mat- och dryckesdag då den följs av helgledighet för de flesta.
• Istället för att vifta med flaggan den 6 juni blir det istället en dag när man äntligen får tid att sysselsätta sig med fritidsaktiviteter som ju är en så stor och viktig del av våra liv idag. Det kan handla om båt, bil, motorcykel, sommarstuga, trädgård, vandring i naturen, etc.

Från starten med Gustav Vasas trontillräde för 500 år som en grund för nationaldagsfirandet 2023 gör att tanken svindlar över hur mycket som har hänt sedan dess. Så hur vi än firar den dagen eller vad vi än anser om nationaldagen så tror jag att de flesta av oss vill fira och känner tacksamhet över den stabila demokrati och trygghet som vi ändå har i vårt land. Inget är perfekt och det finns stora utmaningar på flera områden, men låt oss fira nationaldagen och med den som en utgångspunkt se att vi har förutsättningar för att förvalta det arv som bygger på tidigare generationers verk och fortsatt medverka till att göra Sverige bättre. Det är det vi firar.