Kan vi leva med skogen på ett långsiktigt sätt?
Skogen har alltid varit viktig för Sverige. Den har bland annat gett oss byggmaterial, papper, värme, mat och rekreation, och på senare år har den dessutom seglat upp som en räddare i klimatnöden. Det finns inga gränser för vad skogen ska hjälpa oss med, vad vi kan ha den till. Eller?
På Ölands folkhögskola startar man till hösten den ettåriga kursen Leva med skogen, där tanken är att närma sig skogen med en hållbarhetstanke i bakhuvudet.
Mathieu Vrijman och Maria Lindmark. Foto: Ölands folkhögskola
– Den typen av skogskurs, som fokuserar på skogen som ekosystem och inte bara som virkesproduktion, det skogliga ekosystemet som en lösning på massor av våra problem som vi har med resursförsörjning, mat och annat, det kände jag att den kursen tror jag inte jag har sett, säger Maria Lindmark, lärare på folkhögskolan som tillsammans med Mathieu Vrijman arbetat fram kursen.
Ett år är i det här sammanhanget en försvinnande kort tid. Den som arbetar med skog måste finna motivation trots att det ofta är nästa generation som kan skörda frukterna. Men ur det perspektivet hade det inte hjälpt om kursen så var fem år, skogen räknar tid på ett annat sätt än vi.
– Jag tror att det är en bra möjlighet att träna sig i det här perspektivet, att det jag gör nu det kommer inte jag se konsekvenserna av men jag är med i en större process.
Det långsiktiga perspektivet som skogen kan lära oss är perspektiv som behövs i en omställning till ett mer hållbart samhälle. Det gäller att arbeta mot ett mål och träna oss i att resultaten kommer senare. Ändå ska vi fortsätta.
Mycket utomhus
Deltagarna på kursen Leva med skogen
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kommer att ha skogen som sitt huvudsakliga klassrum. De kommer till exempel att arbeta med hur det perenna systemet skogen kan ge oss livsmedel, genom ympningsprojekt på vildaplar eller genom att ta upp gamla tiders kunskaper om hasselnötsskörd, men även hur man kan få ut timmer ur en skog där träden tillåts ha olika åldrar. Vår tids hyggesbruk har gjort att det knappt finns några riktigt gamla träd runt oss längre, fast det vet de flesta av oss inte ens om. I stället för att likt i ett trädgårdsland plantera en ”åker” med granar och sedan skörda alla när de nått 70 år så kan man i ett kontinuerligt skogsbruk ta ut enstaka träd. Mer arbetskrävande, men mer hållbart. I den typen av kontinuerligt skogsbruk kan hästen återfå en plats, eftersom det finns få metoder som är så skonsamma mot omkringliggande skog som att frakta ut timret med den i sammanhanget lätta hästen. Följaktligen kommer deltagarna även att få stifta bekantskap med arbetshästar och skogskörning under kursen.
Ett annat viktigt inslag är studiebesök hos skogsägare. Det är lätt att fastna i teorier eller ideologier gällande jordbruk och skogsbruk, som kanske sedan inte går att genomföra i praktiken. Att möta den som står ute i markerna och höra deras resonemang, utmaningar och vardag är viktigt för att få en förståelse för vad det betyder att sköta om en skog idag.
– En viktig del av kursen är också skogen idéhistoriskt. Vad är skogen och hur har vi hamnat här? Det tycker jag är viktigt att man pratar om i livsmedelsproduktionen också. Det är ju inte så att det finns onda och goda utan det här är en del av hela samhällsutvecklingen. Det är inte enskilda bönder som har drivit hur mycket kemikalieanvändning vi har haft i jordbruket och det är inte enskilda skogsägare heller som har kommit på trakthyggesbruk utan det är ju det man har blivit rådgiven att göra, och det är så samhället sett ut. Det är vår kollektiva historia. Så här har vi gjort, men nu finns det väldigt mycket som indikerar att vi behöver göra på ett annat sätt och vad är det sättet?
Vem ska ta den bollen om inte folkbildningen, utifrån sin tradition att vara en pionjär inom lärande av nytt.
Variation i ämnen och målgrupp
För att veta vad som växer och vad man kan göra med det behöver man också lära sig namn på växter och djur. Artkunskap och ekologi har en självklar plats i kursen, något som blir mer av en traditionell kunskap som måste ”pluggas in”. Även om den delen är viktig så har den ofta tillskrivits lite för stor betydelse, det blir lätt ett nästan kolonialt perspektiv där kunskap om naturen som förts vidare muntligt genom generationerna inte är lika mycket värd.
– Den som är duktig i naturen är ofta någon som kan rabbla väldigt många latinska namn, har den förmågan att läsa in sig på det sättet. Men det kanske inte det enda sättet att ha djup kännedom om det man har runt sig, så det är också något som kan problematiseras. Och det tycker jag är värt att göra också, för jag tror det kan exkludera en del människor när det är väldigt mycket rabblande.
De hoppas locka såväl personer med ett stort klimat- och hållbarhetsintresse som den som kanske står i begrepp att ta över en gård eller har blivit med lite skog. Precis som i alla folkhögskoleaktiviteter så blir det heterogena bäst. Med kursinslag som skogshantverk, odling i skogen, naturvård och biologisk mångfald hoppas man kunna utbilda ”medvetna, fritänkande och demokratiska skogsproducenter som lever både av och med skogen”. Personer som kan tillföra debatten om skogen ett holistiskt och hållbart perspektiv, presentera alternativ kring vilken relation vi kan ha till skogen.
– Den blir essensen av hela den här svåra utmaningen med en omställning till ett hållbart samhälle. Skogen ska vara svaret på så mycket för oss, den ska binda kol och den ska vara vårt framtida byggmaterial i alla avseenden när vi inte ska använda fossila resurser. Vi behöver den om vi ska klara våra åtaganden om biologisk mångfald och vattenrening. Hur kan den vara allt det här? säger Maria Lindmark.
Sara Bref
