Turkiska akademiker under hot

En ny studie av kränkningarna av den akademiska friheten i Turkiet har utförts av forskare vid Jönköping University. Studien – den första i sitt slag – ger viktiga insikter om förhållandena för såväl de akademiker som avskedats från turkiska universitet som för de som lever i fruktan att avskedas.

Akademisk frihet är ett centralt demokratiskt inslag och en samhällsutveckling i auktoritär riktning går ofta hand i hand med angrepp mot forskare och akademiska institutioner. Angreppen mot akademisk frihet är särskilt allvarliga och omfattande i Turkiet, särskilt efter den misslyckade militärkuppen den 15 juli år 2016. I studien –  “Social Scientists under Threat: Resistance and Self-censorship in Turkish Academia” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. publicerad i British Journal of Educational Studies – undersöks effekterna av den tilltagande repressionen genom intervjuer med turkiska samhällsforskare, den grupp forskare som drabbats hårdast av utrensningarna.

Tusentals turkiska akademiker har avskedats och studien visar att dessa lever under socialt mycket utsatt villkor. Avskedandena gäller på livstid och yrkesförbudet omfattar, utöver tjänster i högre utbildning, alla offentliga tjänster. Beslut om avsked är dessutom kopplade till reserestriktioner under obestämd tid vilket innebär att avskedade turkiska akademiker förhindras att söka utländska anställningar. Dessutom finns, visar studien, ett system av informella statliga påtryckningar mot privata arbetsgivare som gör det svårt att få arbete också inom privat sektor.

Avskedandena får ofta drastiska forskningskonsekvenser. De avskedade professorerna förhindras inte bara att bedriva forskning som en del av tjänsten. Av rädsla för att regimen skall ingripa mot verksamheterna tvekar turkiska vetenskapliga förlag och tidskrifter att publicera manus som sänts in av avskedade akademiker.

- Ett intressant och paradoxalt resultat från intervjuerna med avskedade akademiker är att regimen, trots alla bemödande, inte lyckats tysta dem,” säger professor Klas Borell, som samförfattat studien med fil dr Vezir Aktas och docent Marco Nilsson.

- De kritiska akademiska diskussionerna har istället i viss utsträckning flyttats från universiteten till alternativa, underjordiska akademier. I dessa ’gatuakademier’ eller ’solidaritetsakademier’ ges föreläsningar och seminarier och nya fora för publicering – såväl alternativa förlag som tidskrifter – är under uppbyggnad.

I intervjuerna med akademiker som lever under hot om avsked understryks svårigheterna att bedriva forskning. Möjligheterna till internationellt utbyte, till exempel vid vetenskapliga konferenser, har inskränkts liksom möjligheterna att få anslag till forskning som på något sätt kan vara politiskt eller ideologiskt känslig. Flera intervjupersoner berättar om hur en tidigare kritisk diskussion ersatts av självcensur och rädsla för angiveri. Oppositionella akademiker, berättar de, måste vara försiktiga med vad de säger, såväl under forskningsseminarier och i umgänget med kollegor som i umgänget med studenter i klassrummen.

- Kontrasten mellan avskedade akademiker och de som fortfarande upprätthåller sin tjänst är påtaglig. Hos de avskedade akademikerna ackompanjeras social utsatthet med – och det är naturligtvis paradoxalt – av en trotsig känsla av ny frihet, av att inte behöva undvika känsliga frågor. Stämningsläget bland de akademiker som lever under hotet att avskedas är helt annorlunda. Här finns, snarare än trots, en genomgående resignation och utbredd självcensur, säger Vezir Aktas.

Framtiden för turkiska akademiker är osäker. En del av de avskedade intervjupersonerna såg utvandring som den enda realistiska möjligheten medan andra hoppades att så småningom kunna återuppta sina karriärer. Framtiden för den akademiska friheten beror i hög grad på hur de generella politiska förhållandena kommer att utvecklas, vilket är svårt att förutsäga.

Enligt Marco Nilsson står dock en sak klar:
- Kränkningarna av de akademiska friheterna i Turkiet kräver det internationella forskarsamhällets uppmärksamhet och engagemang.

Artikeln “Social Scientists under Threat: Resistance and Self-censorship in Turkish Academia” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. (British Journal of Educational Studies, Taylor & Francis, DOI: 10.1080/00071005.2018.1502872) har författats av Vezir Aktas, universitetslektor i socialpsykologi, Marco Nilsson, docent i statsvetenskap och Klas Borell, professor i sociologi och socialt arbete.